Dags att ge sig av mot Mora och Cykelvasan
En helt fantastisk och underbar vecka som avslutades med Cykelvasan.
Cykelvasan är slutet på ”vår sommar”. De senaste åren har vi rullat in på några olika ställen innan vi anlänt till Mora på onsdagen eller torsdagen. Så blev det även i år.
Efter en natt i Örebro och besök på Lost City tog vi sikte på Falun under tisdagen där vi gjorde ett par goa cykelrundor. Samtliga i famlijen cyklade ner för ”Gamla mormor” som är en väldigt skön nedfart med bra rull över gupp/hopp. Den går även genom två fårhagar vilket är en väldigt kul och spännande del. Falun är riktigt trevligt med självklara besök vid koppargruvan, hopptornen och skidanläggningen.
På onsdagen kom vi in i Mora och ställde upp husvagn och förtält innan övriga StrokeRide-cyklister rullade in under onsdagskvällen och torsdagen. Så jäkla kul med alla goa människor, verkligen en familjefest!
Cykelvasan 90
06:00 är det samling utanför husvagnarna för att gemensamt rulla bort till bussarna som ska ta oss till starten i Sälen och Berga by. Väl framme brukar det bli att få i sig en andra lätt frukost, typ yoghurt eller kvarg samt en banan.
08:35 går starten för min startgrupp (#6) och det rullar på i ett gött tempo upp för första backen. På styrstammen har jag satt fast ett körschema med de olika hålltiderna som är satta tider vid de olika depåerna. Detta ska hjälpa mig att nå mitt tidsmål som för dagen är satt till att komma in under 3 timmar och 15 minuter. Ett mål som jag haft sedan 2016 då jag kom in på 3:20:15. Se Resultatsidan för mer statistik.
Det rullar på riktigt gött i backarna, både uppför och nedför, och det ser lovande ut. Tidsschemat hålls med cirka 1 minuts marginal när jag passerar Evertsberg. Efter stigningen innan Oxberg känns det rätt bra och jag har ökat till 1,5 minuters försprång när jag rullar ner mot Oxberg. I backen ner mot depån brukar man kunna rulla så snabbt att man i stort sett trampar ur cykeln, denna dag går det trögt, får jobba på rätt ordentligt för att hålla 35 km/h i nedförsbacken. Då förstår jag! Motvinden som jag känt av lite grann tidigare har nu ökat och jag inser att det kommer att bli tre tuffa mil in mot mål.
Resan in mot Mora blir jobbigare än vad jag förväntat mig och jag börjar nu att tappa tid, rejält också. Benen börjar stumma på och jag får två rejäla krampkänningar där jag i stort sett står stilla med cykeln för att förhindra att krampen ska ”bryta ut” på riktigt. Nu blir det att se till att ligga på gränsen för att ta mig i mål, tidsmålet justeras till att försöka komma in under 3:20.
Helt underbart att rulla in i Moraparken när man vet att det står fullt med folk (StrokeRide:are som inte cyklar mm) och hejjar på för fulla halsar. NI ÄR GRYMMA! Man blir varm och glad i hela kroppen när man passerar! Inte så att man hinner skratta eller kolla på alla men man vet att de står där och hejar oavsett väder, det är såååå himla gött och veta för det längtar man efter när man närmar sig.
Klockan stannar på 3:20:10 denna gång. Inte direkt nöjd med tiden efter målgång då målet på 3:15 sket sig och även det justerade målet på 3:20 vilket också hade varit en OK tid.
Börjar sedan snacka med ett gäng sköna cyklister från StrokeRide och Kvänum och de säger att de också haft en tuffare resa än vanligt. Vi börjar jämföra tider och placeringar och inser då att det gått på riktigt bra ändå.
Slutar på plats 300 av 13.000 cyklister vilket är min näst bästa placering, 2016 kom jag på plats 206.
Jag är med andra ord SUPERNÖJD, GLAD och STOLT över min egna insats! Tjohoo 🙂
Cykelvasan 30
Söndagen den 11 augusti fick jag återigen det stora nöjet att cykla Cykelvasan 30, 32 kilometer, med Nelly. Än en gång blev det en suveränt bra cykeltur mellan Oxberg och Mora, hon är riktigt duktig denna tjejen 🙂
I år tryckte hon på rejält och gick i mål redan efter 2:23:29, detta är en förbättring med 30 minuter från förra året (2:53:55)! Tiden är inte det viktigaste men det är riktigt grymt jobbat av Nelly som själv sätter tempot och visar en bra vilja att hålla farten uppe 🙂
