Mitt första traillopp
Så jäkla kul (och jobbigt) jag hade under denna löprundan, men bara positiva upplevelser i den vackra dalsländska naturen.
Innan loppet
Fram till 8 september hade jag kört en runstreak på 60 dagar, vilken jag valde att avsluta då jag tröttnade på ”tvånget” att springa varje dag. Den lilla löpstyrka jag hade byggt upp hade jag ju med mig i bagaget inför detta lopp, dock ingen backträning. Mellan 8/9 till 1/10 sprang jag bara 5-6 gånger men hade ändå en go känsla i kroppen.
Den första oktober var det dags att bege sig till Långevi idrottsplats i Bengtsfors. Det var en riktigt skön stämning med en massa folk och pumpande musik när nummerlappen skulle hämtas ut. Känslan var på topp!
Under loppet
Starten var på idrottsplatsen och banan började med en sväng på området med blött och tungsprunget gräs. När vi lämnade gräset kom vi in på delar av Bengtsfors joggingområde, vilket innebar en tung stigning på serpentinväg upp till publikplatsen. Undra varför dom lagt den på toppen av backen 🤣😜
Efter första backen bar det ut i skogen och över kalhyggen och vi presenterades en massa olika miljöer de första kilometrarna. Sedan kom vi under den nionde kilometern att passera ett magiskt fint ställe med forsar, slussar och fina gamla byggnader. Höljerudsforsarnas naturreservat heter platsen där vi passerade och hit vill jag verkligen åka igen. Vandringskläder, kaffe och fika med i ryggan så blir det en trevlig dagsutflykt.
Efter de vackra vyerna började det hur som helst att gå uppåt igen. Har ju, troligen inte, det vackraste eller bästa löpsteget. Det tillsammans med en del kropp att bära med uppför gör att all upp/ner-löpning tar på krafterna i de dalsländska skogarna.
Och det började att kännas i benen runt 11 kilometer och jag längtade till målet. Visste att loppet skulle vara 13 kilometer (via deras hemsida) så jag kände att det drog ihop sig, men vid dryga 12 kilometer kändes det långt till målet. Vid 13 kilometer började jag höra speakern och då köändes det att man faktiskt närmade sig. Rejält trött i benen lunkar/småspringer jag in på löparbanan för att ta emot applåder och kramar från familjen. Sååå gött🙂
En liten notis, det visade sig att loppet var 14 kilometer när jag väl nådde målet. Oavsett distansen på klockan var det verkligen ett kanonlopp.
God stämning
Riktigt god stämning runt hela banan. Ett par olika ”grupper” sprang och småsnackade och jag snackade med två tjejer under kanske 20-25 minuter i mitten av rundan. Blev lite småsnack med några till och, som sagt, det var en riktigt god stämning. De flesta var där för utmaningen, stämningen och upplevelsen och inte för att jaga en specifik tid.
Aktiviteten på Strava
Länken till Strava hittar du här.
Tips till mig själv
Vid 9-10 grader behövs inte löpartights. Det hade varit betydligt bättre med höga strumpor och shorts. Det var varmt i brallan och jag hade en känsla av att jag delvis kokade på benen.
Överkroppen skulle behöva justeras lite också med klädvalet. Hade på mig en långärmad underställströja med Windstopper fram, hade räckt med en vanlig kortärmad funktionströja (utan Windstopper) under cykeltröjan.
Sammantaget gjorde det att jag svettades en del i onödan, grymt att det finns förbättringspotential.
Efter loppet
Efter målgången kändes ju livet rätt gött. Sliten. Stum. Trött. Nöjd. Lyckorus. Glädje och stolt över att ha genomfört loppet!
De två kommande dagarna efter loppet kanske var sådär med mycket träningsvärk och svårt att gå i trappor, hahaha. Men då vet man ju att man har det kul och att man kanske borde göra det oftare så träningsvärken inte blir lika tydlig.
Summering
En liten summering kanske är på sin plats och jag tänker en enkel summering med ett par enkla frågor och svar.
Hade jag kul? – Mycket!
Trevlig stämning? – Absolut!
Vacker och inspirerande natur? – Ja!
Springa igen nästa år? – Självklart ses vi 2023!
